Ja, exakt. Det kommer att se ut som att du har 3000 kr högre kostnader och 3000 kr högre intäkter. Resultatet på sista raden kommer att inte påverkas. Så allting beror ju på hur vad man vill mäta - vill du bara mäta resultat så fungerar det - och hur mycket effekt man får för nedlagd tid.
Det mest bokföringstekniskt korrekta - men som tar mest tid - är:
-
Lägg upp en tillgång i din ekonomi som heter “Fordran på Person X”. Det vill säga att du “lånar” ut pengar på samma sätt som ett kreditkortsbolag lånar ut pengar till dig.
-
När du betalar något för din sambos räkning, t.ex. “Klarna faktura för en plattång” så bokför du det som “Överföring mellan två konton”. Det vill säga att tillgångskontot som du betalade från ska sänkas med 300 kr, men eftersom det inte är ett “utlägg” så bokför du det mot din “Fordrar på Person X”.
-
Det som händer då är att ditt bankkonto har minskat med 300 kr och din fordran har ökat med 300 kr.
-
När din sambo sedan betalar dig i slutet av månaden så blir det en överföring som går åt andra hållet. Då går du en överföring från “Fodran på Person X” till ditt bankkonto där du fick in pengarna. Då kommer ju din fordran minska med 300 kr och ditt bankkonto kommer öka med 300 kr.
-
På det sättet har hon ju “amorterat” sin skuld till dig.
Så går ett “utlägg” korrekt till rent bokföringsmässigt. Då kan man ju också över tid se hur mycket man har lagt ut eller hur mycket någon är skyldig en. Eftersom det är rena balansräkningstransaktioner så påverkar det inte heller resultaträkningen (dvs. du kommer inte ha “plattång” i din utgiftssammanställning.
Hänger du med?